Simhopp
Läs om MKK’s simhoppsverksamhet i vår här
Vad är simhopp?
Simhopp tillhör de s.k. klassiska gamla idrotterna. Redan 1908 fanns den med på det ordinarie OS-programmet! 1912 fick Sverige sitt första kvinnliga OS-guld alla idrotter inräknat. Damen hette Greta Johansson och vann i grenen raka hopp. Den moderna simhoppningen kom dock redan till Sverige på mitten av 1800-talet. Från början var det gymnaster som, för att de skulle variera sin träning, använde sig av simhopp. Fördelen var att man kunde prova på saker som man inte tordes på det hårda golvet. Svensk simhoppning har alltid stått sig väl, med massor av internationella stjärnor. Dagens stora Svenska simhoppsstjärna heter Anna Lindberg.
Så här börjar vi…
Man kan tro av det första intrycket att simhopp är väldigt svårt. Och det är nog riktigt på sätt och vis. För om man försöker göra det som en hoppare under flera år har försökt att träna in bara genom att prova sig fram, så misslyckas man med all säkerhet. Visst ser det häftigt ut med alla skruvar och volter, men det är systematiskt uppbyggt under en lång period.
Marken är för människan det underlag man är mest van vid.. En simhoppare rör sig på marken, i luften och i vattnet. Det innebär ett känt element, nämligen marken, och två okända element, luften och vattnet. Därför tycker vi att det är naturligt att den första träningshöjden och den viktigaste för en nybörjare är kanten. Kanten för också med sig många andra fördelar såsom, att det är lägre, vilket medför att man inte slår sig så mycket om man skulle råka landa fel, samt att man kan stå bredvid varandra istället för i kö, vilket betyder att man slipper frysa och att man hinner med fler hopp, vilket förbättrar koordinationen etc. Till vår hjälp i undervisningen använder vi också s.k. ”minisviktar”, som vi lätt kan ställa fram på kanten. De är kortare än vanliga sviktar, vilket gör att kontakten mellan barnet och instruktören blir bättre.
Varje lektion varar i 60 minuter. I den ingår uppvärmning, kanthopp och svikthopp. I hoppskolan går man en gång i veckan på simhopp och en gång i veckan på gymnastik. Det totala antalet gånger/termin blir ca 25-30. I största möjliga mån försöker vi att anpassa grupperna efter ålder. i hoppskolorna har vi ett utbud av övningar som varje instruktör skall gå igenom.
Så här går vi vidare…
Alla utvecklas inte lika fort. Därför får de som är något långsammare stanna kvar någon eller några terminer i hoppskolan så att de också ges en chans att känna sig ”bäst” i gruppen. De som är duktigast erbjuds platser i förberedande tävlingsgrupper, s.k. intressegrupper, eller ev. plats direkt i en etablerad tävlingsgrupp. Det handlar då om tävlingar på låg nivå, med motstånd som står i relation till kunskap, och oftast inte ålder. Vidare sedan flyttas man upp i pyramiden till bättre och mer avancerade tävlingsgrupper. Och om man blir väldigt duktig kan man nå ända till Elit-gruppen. När man börjar tävla, oavsett på vilken nivå, så tävlar man för Malmö Kappsimningsklubb. Det är en sammanslagning mellan de två moderklubbarna Malmö- och Limhamns Simsällskap. Den totala sammanslagningen på tävlingsnivå gjordes i januari 1993.
Vad får jag ut av det…
Simhopp är en koordinationsidrott, som inte bara kräver en bra koordination, utan även ger en sådan. Alla kan inte bli bäst. Men det är definitivt så, att simhopp ger en bra grund att stå på för många andra idrotter. Man lär sig lyssna och ta emot instruktioner, som man sedan själv skall utföra. Man lär sig ta emot kritik (positiv och negativ). Man får stå i centrum och agera, på tävlingar diplomtagningar etc. Trots att simhopp är en individuell idrott, så måste man lära sig anpassa sig till gruppen. Och förhoppningsvis lär man även känna nya kompisar där.